Så här i valtider ska jag ge bloggen ett nytt försök mellan jobb och studerande.
Nu är det 12 dagar kvar och jag börjar bli riktigt nervös. Nu är det mycket som står på spel! Vilket Sverige vill vi ha?
Ett Sverige där de som redan har det bra får det bättre eller ett Sverige där de utsatta i samhället kan få den nödvändiga hjälpen?
För mig är rödgrönt en självklarhet. Jag kan uppriktigt inte förstå hur de som röstar på alliansen tänker. Är det egoism det är frågan om? "Har jag det bra så gör det inget att en stor del av befolkningen knappt har råd att leva?" Är det hur dessa människor tänker?
Eller handlar det om dumhet? Vet inte dessa förmögna och högutbildade människor hur illa det är att faktiskt inte kunna få ett arbete och i och med det får leva på luft?
Och det hemska i detta är att de förmodligen aldrig kommer uppleva detta då de har råd att spara undan pengar. De behöver aldrig bli lidande av att pensionen är otäckt låg efter skatt. De behöver förmodligen heller aldrig bli inlagda på ett kommunalt äldreboende då de har så pass mycket pengar att de kan anställa en privatsköterska.
Är det inte vansinne att klasskillnader märks redan i förskolan? Här i Ludvika får barnen med arbetslösa föräldrar gå 8-11 måndag till fredag. Detta innebär att de inte ens får äta tillsammans med sina kompisar. Och hur mycket hinner de leka på dessa tre timmar?
På Jackies förskola äter de först frukt och har samling tillsammans. Detta tar mellan 30 min och en timme. Sedan ska de ut och leka. Då ska först lärarna klä på ca 20 barn. Det tar ca 30 min det med, längre vid dåligt väder. Sedan ska de alltså hinna leka ute också vilket kanske tar en timme. Sedan ska de in, av med alla kläder igen och hinna göra något inne innan föräldrarna kommer för att hämta barnen.
Det blir stressigt både för barn och lärare.
Jag har tusentals åsikter om allt och kommer förhoppningsvis finna tid att skriva några till av dem snart, men just nu ska jag gå in och lägga mig bredvid min sessa och försöka sova bort febern.
