Myser för fullt med lillgrabben. Sedan vaccinationen har han velat sitta i mitt knä i stort sett all tid han är vaken. Mycket mysigt men armarna och ryggen börjar känna av det.
Han har redan blivit tre månader och växer så det knakar! I torsdags när vi var på BVC för vaccinationen vägde han 6540 g och var 62 cm lång. Storgrabben kanske passar bättre än lillgrabben.
Förövrigt laddar vi för fullt inför julen. Varje dag räknar jag och Jackie hur många luckor det är kvar i adventskalendern, jag har äntligen fått upp alla juldekorationer och imorgon ska jag och Jackie klä granen.
Sedan vi fick Jackie har jag blivit så barnsligt förtjust i julen igen. Vid jul lever jag verkligen genom mina barn, förvisso gör jag det många andra gånger också.
Missuppfatta mig inte nu, jag försöker inte tvinga min barn att tycka som jag eller göra saker jag skulle vilja ha gjort som barn. Det jag menar är att jag rycks med i hennes glädje. När hon lär sig något nytt och blir stolt och glad blir jag också stolt och glad, när hon har roligt har jag roligt. Och nu i juletider när hon är så förväntansfull och väntar på tomten blir jag också det.. det är nästan så jag, precis som hon, tror att det finns en tomte:) vill tro kanske stämmer bättre.
Jularna innan Jackie och Sebastian saknade jag att vara barn och att känna den där "magin" som julen för med sig, nu upplever jag den igen. Den här gången bygger det i och för sig inte lika mycket på julklapparna tomten kommer med till mig, utan vad barnen får, men allra mest själva julstämningen.
Vad jag längtar!
God Jul allihopa!
